Nej, inte nu igen!

Nu är jag hjärtligt trött på att ligga sjuk med Covidsymptom! Inte nog med att jag, maken och ena barnet blev sjuka "på riktigt" nu har jag dessutom tagit första sprutan och blivit sjuk av den! Jag blev rekommenderad att vänta två veckor med att ta första vaccinationen och det var vad jag gjorde, men himmel så dålig jag blev igen! Ok, jag vet, jag skall inte klaga, det är ju massor av människor som dött, men det känns tradigt att ha varit sjuk i stort sett hela maj.

Dessutom så missar jag ju massor av valptid tillsammans med Nala och det retar mig något otroligt. Jag orkar ju varken leka eller "gosa" med henne. Tack och lov så är i alla fall resten av familjen pigga och krya nu. K skall snart få sin andra vaccination, hoppas innerligt att inte han blir sjuk också! Första fick han ju strax innan det att vi smittades. Besvärliga avvägningar det här.

Första rundan till tippen!

Äntligen är första lasset till återvinningen ihopsamlad och avlevererad! JÄTTESKÖNT!

Nu är vi på G och snart ryker fler prylar! Himmel så mycket man samlar på sig. Tack och lov så är äldsta dottern kvar hemma lite till, hon är en fena på att rensa och sortera bort! Vi är ursla, båda två, men jag har i alla fall sorterat ut en kasse med skor som står i hallen i Gbg. Nu skall den verkligen bara komma iväg också. Tror jag får lämna över det på äldsta dottern!

Covid-19 + valp

Nej, det här behövde vi verkligen inte! Med en nio veckors valp är det ingen höjdare att insjukna med Covidsymptom. 19-åringen, som jobbar på Coop just nu, gick ner för räkning först. Sedan blev maken sjuk. Äldsta dottern och jag kände oss friska men på söndagen fick jag också feber. Nala är, tack och lov, pigg som en nötkärna, men med hög feber orkade vi inte riktigt ta hand om henne som hon behöver. Tack och lov så går hon fortfarande att trötta ut ganska fort.

Äldsta dottern har fått dra ett tungt lass. Hon har både fått ta hand om sina sjuka föräldrar (åtminstone jag har haft rejält hög feber ett tag), ta hand om valpen och fixa allt annat här hemma. 19-åringen har fått sitt positiva test och vi förutsätter att det är det vi andra har också och håller oss därför totalt isolerade, även den symptomfria dottern. Hoppas vi nu inte smittar valpen! Tydligen kan hundar, i ytterst sällsynt fall, drabbas av två typer av Coronavirus. Ett som ger diarée och som inte är zoonost och sedan det andra, som är det och som ger sig på andningen. Allt enligt dottern som läst Naturbruk med intrikning hund och nu jobbar på Arken Zoo.

När lilla Nala sover ser hon ut som en liten lejonunge, så namnet känns ganska välvalt!

Oftast är hon dock väldigt aktiv och roar sig med att "döda" den älskade kaninen! Nu väntar vi bara på våra testsvar! Men vi börjar må aningen bättre!

Vi blir tre som flyttar!

Nu är det klart, vi blir tre som flytttar. Familjen har utökats med en ny medlem. Lilla Nala, en 8 veckor gammal Norwichterrier, kom hem till oss nu i veckan. Lyckan är fullständig! Vår första Norwichterrier, Nelly, förlorade vi för nästan 15 månader sedan och tomheten har varit total.

Det här medför förstås att vi har en familjemedlem till att ta hänsyn när vi väljer bostadsort och bostad. Nu har vi, i och för sig, bott med hund i stan tidigare men kanske är en lite mindre ort lite lugnare för hunden, inte bara för mig. Närheten till grönområden och bra promenadstråk har plötsligt blir mycket viktigare.

Kanske en mindre ort, trots allt?

Idag fick jag mig en ordentlig tankeställare. Jag promenerade i centrum av Göteborg och insåg att jag blir yr i huvudet av alla intryck. Åtminstone vissa dagar. Sedan min stroke, för drygt 8 år sedan, har jag bättre och sämre dagar. Vissa dagar är jag väldigt känslig för många intryck på en gång. Är det så bra då att bosätta sig i en storstad? Jag bor visserligen i centrala Göteborg nu, men jag mår faktiskt bättre på landet i Skåne. Inte blir jag yngre heller (vem blir det?) och det här kommer nog bara bli värre och värre. Kanske skulle vi återigen försöka hitta en mindre ort. Från början var det ju en lite stad, som Cluny men mer söder ut, som vi tänkte oss. Borde vi kanske ge t ex Marseillan en chans igen? Men då får vi ingen Haussmanien! Kanske måste vi ge upp den drömmen.

Förra gången vi var i Marseillan var det april och regnade. Kanske fick vi ett dåligt intryck pga vädret och att vi träffade på ovanligt många svenskar. Egentligen är det ju en lagom stor stad. Men närheten till havet är direkt inget plus för oss så varför betala mer för det ... Sökandet fortsätter. Tur att vi har ett år till eller så att tänka och planera. Just nu rensar vi för det vilda. Efter drygt 20 år i samma lägenhet är det mycket som behöver gå till tippen/återvinningen/loppis!