Vi blir tre som flyttar!

Nu är det klart, vi blir tre som flytttar. Familjen har utökats med en ny medlem. Lilla Nala, en 8 veckor gammal Norwichterrier, kom hem till oss nu i veckan. Lyckan är fullständig! Vår första Norwichterrier, Nelly, förlorade vi för nästan 15 månader sedan och tomheten har varit total.

Det här medför förstås att vi har en familjemedlem till att ta hänsyn när vi väljer bostadsort och bostad. Nu har vi, i och för sig, bott med hund i stan tidigare men kanske är en lite mindre ort lite lugnare för hunden, inte bara för mig. Närheten till grönområden och bra promenadstråk har plötsligt blir mycket viktigare.

Kanske en mindre ort, trots allt?

Idag fick jag mig en ordentlig tankeställare. Jag promenerade i centrum av Göteborg och insåg att jag blir yr i huvudet av alla intryck. Åtminstone vissa dagar. Sedan min stroke, för drygt 8 år sedan, har jag bättre och sämre dagar. Vissa dagar är jag väldigt känslig för många intryck på en gång. Är det så bra då att bosätta sig i en storstad? Jag bor visserligen i centrala Göteborg nu, men jag mår faktiskt bättre på landet i Skåne. Inte blir jag yngre heller (vem blir det?) och det här kommer nog bara bli värre och värre. Kanske skulle vi återigen försöka hitta en mindre ort. Från början var det ju en lite stad, som Cluny men mer söder ut, som vi tänkte oss. Borde vi kanske ge t ex Marseillan en chans igen? Men då får vi ingen Haussmanien! Kanske måste vi ge upp den drömmen.

Förra gången vi var i Marseillan var det april och regnade. Kanske fick vi ett dåligt intryck pga vädret och att vi träffade på ovanligt många svenskar. Egentligen är det ju en lagom stor stad. Men närheten till havet är direkt inget plus för oss så varför betala mer för det ... Sökandet fortsätter. Tur att vi har ett år till eller så att tänka och planera. Just nu rensar vi för det vilda. Efter drygt 20 år i samma lägenhet är det mycket som behöver gå till tippen/återvinningen/loppis!