Nostalgitrip i Bourgogne

Resan fortsatte sedan i ett något bättre väder söder ut genom Bourgogne.

Under den 20 april körde vi genom vingårdarna ner mot Saint-Gengoux-le-National där vi tänkt dricka kaffe. Detta slet sig dock eftersom kaféerna var stängd. Det var också vincooperativet så inte blev det något vin inhandlat heller. Vädret var inte det bästa och det temperaturen låg bara på +7 mitt på dagen, något som verkligen fick oss att tänka till. Det ÄR helt enkelt för kallt i Bourgogne för att vi skall kunna bo där permanent! Vi fortsatte till den vackra lilla kyrkogården i "vår" by, Bissy-sous-Uxelles, där vi uppsökte Monsieur Letourneaus grav och som vi befarar vilar också vår kära lilla Madame där nu.

Efter det besökte gjorde i ett försök att få kaffe i Cormatin, men den lilla orten har nu blivit lite "trendig" och det enda café som var öppet var helt smockfullt.

Via Chapaize och vackra Fragne for ner till Lugny där Cave Cooperative hade öppnat efter siestan. Förvånade upptäckte vi att det som när vi köpte huset var den modernaste vinhandeln, inrymd i en då nybyggd byggnad, nu blivit för liten och att en ny, enormt stor Cave coopertive öppnat precis över vägen.

För natten hade vi bokat ett rum på Saint Odilon i Cluny, det hotell vi kom till första natten i Bourgogne och där vi också bodde på när vi köpte och sålde huset. Efter pizza på "La petite auberge" där vi åt första kvällen vi kom till Cluny, för snart 34 år sedan, gick vi en kvällspromenad i staden. Jag tror aldrig att jag frusit så! Nej, Bourgogne är för kallt för oss vintertid.

Trakten runt Bissy-sous-Uxelles.

Det finns mycket att se i södra Bourgogne så vi behövde inte ha långtråkigt, även om vi faktiskt ibland tog "semester från semestern" och gav oss iväg till Italien, Portugal och till andra delar av Frankrike. Vi var ju, trots allt, oftast där under 7 veckor! I grannbyn, Chapaize, 1,5 km bort, finns en av Frankrikes förnämsta romanska kyrkor. Den är byggd på 1000-talet, troligen av stenhuggare från Lombardiet.

Tvärs över dalen vilar Brancion uppe på sin kulle. Det är en supersöt, pitoresk by med värdshus och slott samt en annan vacker romansk kyrka, denna gång från 1100-talet. Byn är innesluten bakom en ringmur. Utsikten från kyrkan är verkligen magnifik!

Lancharre är en annan söt by med en intressant kyrka, dock bara halv! Man har helt enkelt rivit själva kyrkokroppen och bara bevarat koret. Byn är liten och man har helt enkelt inte haft råd att ha kvar den enorma kyrkan, som en gång tillhörde att förnämt nunnekloster grundat av herrarna på slottet i Brancion.

Längst söder ut i Maconnais, på gränsen till Beaujolais, ligger den fascinerande Solutré-klippan. Dit brukade vi göra utflykter ibland, en gång klättrade vi faktiskt upp till toppen. Nedanför klippan ligger några av de, i mitt tycke, bästa vingårdarna i trakten. Man framställer appellationen Pouilly-Fuissé.

Men mest var vi förstår bara hemma i byn. Paraden till byns monument över stupade och efterföljande "vin d'honneur" vid "quatorze juillet" (den franska nationaldagen) ville vi helst inte missa.