Hemma igen!

Nu är vi hemma i Sverige igen sedan 10 dagar och känner oss lite lätt chockade och inte så lite omtumlade. Vad vi trodde skulle vara den sista pusselbiten för att vi verkligen skulle känna oss säkra på att det är Languedoc vi skall flytta till blev till något helt annat. Jag trodde i min enfald att vi, om vi bara kom till Languedoc under sommarmånaderna, skulle uppleva all den charm och trivsel som så många berättar om. Helt enkelt förälska oss i trakten, som vi en gång gjorde i Bourgogne. Istället blev det precis tvärt om.

Den trivsamma stad som vi upplevde Beziers som vid våra tidigare besök fanns bara inte längre! Det visade sig att det vi fanns mysigt och charmigt på våren var som helt bortblåst sommartid. Dessutom kändes staden lite nedgången, lite på dekis, vilket vi och för sig hört andra säga tidigare, men nu upplevde vi det själv, trots alla nysatsningar och uppfräschningar som gjorts sedan vårt senaste besök precis före pandemin.

Nej, mot slutet av vår tre veckor långa vistelse var det bara att bita i det sura äpplet och konstatera att i Beziers kan vi inte bo och byarna runt omkring är inte aktuella heller. Jättetråkigt, speciellt eftersom vi träffat så många trevliga människor och kände att vi nog skulle kunna knyta nya kontakter ganska snabbt.

Dessutom måste jag i ärlighetens namn säga att jag nog inte kan bo så långt söder ut. Det är helt enkelt FÖR varmt för stor del av året. När det i mitten av september fortfarande är +30 grader klockan 18.30 så är jag inte med längre.