Bissy-sous-Uxelles.

Huset vi lämnade låg i en liten by med ca 70 innevånare. Byn var för liten för att ha någon affär eller bar men brödbilen kom varje dag och en bil, som sålde charketurier och liknande, ett par gånger i veckan.

Huset i Bissy var väldigt litet med bara ett sovrum ovanpå en storstuga med kök. Till huset hörde en enorm lada som vi ibland funderade på att försöka inreda och därmed utöka bostadsytan. Hade vi haft lite större trädgård hade det nog varit klokt men som läget var, med en ytterst liten trädgård så kändes det inte som en vettig investering.

Utsikten från vårt sovrum, på övervåningen, var fantastisk. På andra sidan dalen kunde man skymta den lilla byn Brancion med slott och ringmur och i dalen stack kyrktornet på den romanska kyrkan i Chapaize upp.

Sovrummet var ganska litet så där fanns inte plats för mycket mer än vår franska "grand lit" och när det senare tillkom en spjälsäng och en tältsäng så var det trångt! För att inte tala om hur varmt det var under nätterna i augusti! Även om takhöjden var imponerande så blev det stekhett och eftersom det bara fanns ett fönster var det svårt att vädra ut värmen.

På nedervåningen var det i alla fall svalt, även varma dagar, bara man kommit ihåg att slå för fönsterluckorna när solen låg på som värst på eftermiddagarna. Huset hade enormt tjocka stenväggar som hjälpte till att hålla värmen ute.

Skönast var det att sitta i skuggan ute på den lilla terassen ovanför trappan, på vårt så kallade "galerie maconnaise".

När vi sålde huset började de nya ägarna hyra ut det som "gîte" så en dag snubblade jag på det på nätet. Det kändes ganska underligt.