Påsken efter flytten hem, dvs påsken 2008, beslöt vi oss för att kolla upp området längst i söder, och göra ett besök bland katarborgarna. Barnen var fortfarande ganska små då, 8 och 6 år gamla och tyckte det var spännande. Vi flög till Toulouse och hyrde en bil. Via lunch i Mirepoix körde vi sedan söder ut mot bergen.
Det var vårväder och milt. På eftermiddagen kom vi fram till Montségur, en borg jag länge väntat på att få besöka. Jag hade under hela vår tid i Frankrike varit fascinerad av katarerna och katarismen och kände en stark dragning till området, speciellt Montsègur. Vi stannade till helt kort vid uppfarten till borgen och fortsatte sedan till själva byn för att checka in på byns lilla Auberge.
Efter en lugn kväll med en god middag på det lilla värdshuset sov vi gott hela natten alla fyra. När jag vaknade på morgonen var det fullkomligt tyst, jag smög mig upp och tittade ut genom fönstret. Det hade snöat! Nedanför vårt fönster låg en extra stor snödriva, medans jag stod och tittade ut hände något i snödrivan. En jättestor Pyrenéerhund reste på sig och skakade av sig snön!
Ett besök på Montségur verkade ha gått om intet och vi bekymrade oss över hur vi skulle kunna ta oss ner från byn högt upp bland bergen på ett säkert sätt. Bilen vi hyrde hade bara sommardäck och vägen (utan vägräcken) var fullständigt glashal.
Värdshusvärden gav oss rådet att vänta tills "snösvängen" kommit förbi efter lunch och det lät klokt. Vi checkade ut och tog bilen upp till parkeringen vid entréen till borgen och parkerade. Till minnestenen över de katarer som blev brända levande på bål borde vi väl ändå kunna ta oss.
Väl där klarnade det upp. Barnen tyckte det var jätteroligt med all snön och sprang före.
Slirigt, bött och halt var det - men vi tog oss upp! Barnen sprang hela tiden före oss så det var bara att springa efter!
Vi tog oss till ett par katarborgar till men den här resan fick mig att förstå att jag inte vill bo på ett ställe där det blir svårt att köra vintertid. Jag har helt inte nerver till det! Nej, de delar av Frankrike där det blir "riktig" vinter går bort. Dessutom högt belägna orter, jag har en fruktansvärd höjdskräck!
Vi besökte Rennes-le-Château, ett mycket märkligt ställe och tyckte Rennes-les-Baines, var charmigt, kanske delvis pga att vi träffade på ett så trevligt B&B ägt av danskar.
Dessutom tog vi oss en tur till Carcassonne igen. Trevligt, men för mycket turister även i mars. Det här är ett ställe jag gärna "har tillgång till", någon gång om året.
Vi lämnade vintern bakom oss och for vidare ner mot kusten och Collioure, en helt annan miljö!
Men nej, det här kändes inte riktigt rätt, inte Albi heller men runt Minervois började det brännas i alla fall. Men det var fortfarande på tok för tidigt för att på allvar fundera över vart vi vill flytta i framtiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar