Västra Frankrike?

Provence besökte vi ganska ofta när vi bodde i Bourgogne, vi brukade helt enkelt ta en tur ner och tillbringa några dagar i trakten kring Bonnieux, Lacoste, Gordes och till och med så långt öster ut som Vence. Det här var ju tiden när Peter Mayle var som mest i ropet, så hur skulle vi kunnat undvika det? Att bo där föll oss dock aldrig in, dessutom är det relativt dyra områden, även om man inte är nära kusten.

När barnen var riktigt små var vi på en tur till Charente-Maritime och Dordogne. Då låg emellertid mer fokus på att få resan att fungera med små barn så vi återvände 2018 och tog oss en rejäl tur runt Dordogne-trakten, något som jag hoppades väldigt mycket på! Hemma kändes det helt rätt! Och det var förhållandevis rimliga priser på husen vi såg på nätet.

Vi tog oss dit via Limousin och modet sjönk hos mig. Skog, skog och mera skog. Uppvuxen som jag är i Småland så är barrskog inte något som jag uppskattar. Felletin i Creuse var en av orterna som jag sett ett par intressanta hus i och själva staden var trevlig, men läget kändes helt fel. Aubusson var också en trevlig stad.

Jag vet inte varför det kändes som vi var otroligt långt bort hela tiden. Städerna var fantastiskt fina, som Bergerac, t ex. men det kändes som om vi skulle vara isolerade från resten av Europa där borta. Vi reste genom mängder av supersöta så byar och mindre städer såsom Monpazier, Villefranche du Périgord, Belvès och Domme.

Vi övernattade i Rocamadour, ett ställe som naturligtvis var superturistiskt, tillskillnad från Cahors som vi tyckte riktigt mycket om.

Men känslan av att vara långt bort från allting, kanske framför allt långt bort från den italienska gränsen och möjligheten att lätt kunna ge sig ut på kortare tripper, stannade kvar hos oss. Trakten kring Albi besökte vi tio år tidigare så i Cahors vände vi norr ut igen. Vi kom till Collonges-la-Rouges, en otroligt söt liten by.

Turenne besökte vi redan på turen femtonår tidigare och den var lika söt nu som då. Vi stannade till och gick en promenad i staden.

Själva staden Corrèze skulle jag kunna bo i. Vi såg ett hus som var till salu och som jag definitivt skulle kunna tänka mig, men då måste de flytta på Corrèze först! Skog och åter skog runt omkring.

<

Tillslut återstod inte annat än att modstulna vända hemåt. Nej, Dordogne-trakten passar inte oss. På vägen hem passerade vi Cluny och jag började undra om det bästa kanske, trots allt, vore att köpa något nytt i Södra Bourgogne. Bita i det sura äpplet och ta de kallare vintrarna, på gott och ont.