Ytterligare ett lass till återvinningen

Så har ytterligare ett lass åkt till återvinningen. Det började med att vi behövde en byrå i Skåne, samtidigt som vi fick ett spelbord och en gammal kista från makens bror. Spelbordet kunde ersätta en byrå i Göteborg och kistan en gammal amerikakoffert som stod i vårt sovrum.

Vi hyrde en kärra och körde ner byrå och kista till Skåne, där kistan kan användas till att förvara filtar i, i gästrummet. Det var en hel del annat som kunde resa med ner, t ex en trehjulig elcykel som kan bli bra att använda för turer till lanthandeln t ex och ett par kassar böcker.

Väl i Huaröd samlade vi ihop endel andra prylar som istället fick resa till Erikshjälpen och Returum i Kristianstad.

Det är alltid lika skönt att känna att det går framsåt - om än väldigt långsamt!

Hemma igen!

Nu är vi hemma i Sverige igen sedan 10 dagar och känner oss lite lätt chockade och inte så lite omtumlade. Vad vi trodde skulle vara den sista pusselbiten för att vi verkligen skulle känna oss säkra på att det är Languedoc vi skall flytta till blev till något helt annat. Jag trodde i min enfald att vi, om vi bara kom till Languedoc under sommarmånaderna, skulle uppleva all den charm och trivsel som så många berättar om. Helt enkelt förälska oss i trakten, som vi en gång gjorde i Bourgogne. Istället blev det precis tvärt om.

Den trivsamma stad som vi upplevde Beziers som vid våra tidigare besök fanns bara inte längre! Det visade sig att det vi fanns mysigt och charmigt på våren var som helt bortblåst sommartid. Dessutom kändes staden lite nedgången, lite på dekis, vilket vi och för sig hört andra säga tidigare, men nu upplevde vi det själv, trots alla nysatsningar och uppfräschningar som gjorts sedan vårt senaste besök precis före pandemin.

Nej, mot slutet av vår tre veckor långa vistelse var det bara att bita i det sura äpplet och konstatera att i Beziers kan vi inte bo och byarna runt omkring är inte aktuella heller. Jättetråkigt, speciellt eftersom vi träffat så många trevliga människor och kände att vi nog skulle kunna knyta nya kontakter ganska snabbt.

Dessutom måste jag i ärlighetens namn säga att jag nog inte kan bo så långt söder ut. Det är helt enkelt FÖR varmt för stor del av året. När det i mitten av september fortfarande är +30 grader klockan 18.30 så är jag inte med längre.

Men vart har Frankrike tagit vägen?

Först trodde jag att jag förgäves letade efter Cluny i Languedoc, men sedan insåg jag jag letade efter Frankrike! Men var är Frankrike! Vart tog den franska maten vägen? Var är t ex ostarna på restaurangerna? Jag har inte hittat några menyer där det finns ost. Det fanns ju självklart förut! Var har de genuina rätterna tagit vägen , var är det ”det franska köket” som Julia Child skrev en hel jäkla kokbok om! Jag erkänner, jag har aldrig varit det franska kökets största förespråkare, jag har tyckt att fransmännen tagit sig vatten över huvudet och varit ”fisförnäma”, minsta lilla tråkig kycklingbit var serverad i ”sa sause de creme bla bla bla”. Men nu blir jag trött! Jag är för helvete pizza förgiftad! Alternativet till pizza är Hamburgare och gillar man inte det så gäller Ceasarsallad och det har jag ätit tills det står mig upp över öronen.

Jo, jag gillar alla de här rätterna men inte i Frankrike - hela tiden. VAD HAR HÄNT! I går kväll lyckades vi äta riktigt gott genom att gå till en av Béziers dyrare restauranger, ett ställe vi varit på ett par gånger tidigare, men sådan ställen är sällsynta!

Och så var vi där igen!

Samma visa igen! Det här känns inte rätt! Nu har vi varit i trakten runt Beziers, eller i vår hyrda lägenhet i Beziers, i 10 dagar och det känns bara inte bra! Vi har träffat massor av trevliga människor, bott på fantastiska Cambre d'hôtes och verkligen känt att gemenskapen och det sociala umgänget har nere är fantastiskt ... men jag har kvar hjärtat i Bourgogne! Vi har hittat en massa byar där vi nog kan bo, men jag är på det hela inte imponerad av landskapet eller byarna. Till på köpet så gillar vi inte Beziers lika mycket så här under sommartid som vi gjorde när vi var här i februari och april.

Nej, det här räcker inte! Den förälskelse jag hoppades på har inte infunnit sig.

Vad gör vi nu? Vi kan inte bo kvar i vår lägenhet och vi vill inte bo kvar i Göteborg och ingen annanstans i Sverige? Viket dilemma!

Äntligen tillbaka i Frankrike igen!

Så kom dagen tillslut och vi kunde hoppa på planet till Languedoc igen.

Första dagarna blev det bara semester och vi reser nu runt besöker gamla favoriter och gör nya upptäckter. Det första vi gjorde var att sticka till Aigues Mortes och äta lunch. Den lilla staden är en gammal favorit som vi brukade besöka när barnen var små.

Vi fortsatte sedan till Uzés där vi tillbringade natten. En annan gammal favorit.

Efter en natt i på ett, minste sagt udda ställe, dvs ett gammalt "Maison de Tolérance" i Lodève gav vi oss vidare upp i bergen till den gamla medeltisbyn "La Coivertoirade". En mycket vacker plats.

Via Lac du Salagou begav vi oss sedan ner mot trakten där vi faktiskt skall leta efter en by (eller helst flera) som känns rätt för oss. Vi får se var vi hamnar. Om några dagar ger vi oss in på letandet på allvar.