Luberon till Aix-en-Provence

Efter frukost på hotellet följde en lugn och trevlig promenad genom gamla Apt till parken där bilen stod parkerad.

Vi begav oss därefter till Pont Julien, en gammal romersk bro från tiden kring vår tideräknings början. Via Domitia gick här så det finns en hel del romerska lämningar i trakten.

Vidare till Lacoste, där ruinen efter Markis de Sades slott vakar över landskapet. Vi drack en kopp kaffe på terassen tillcaféet med den vackra utsikten innan vi fortsatte till Bonnieux. Båda byarna är vackra och populära bland turister men idag var det ganska lugnt.

Via slingrande vägar for vi sedan ner till Lourmarin, i hjärtat av ”Peter Mayle country”. På kyrkogården i Lourmarin var vi dock mer eller mindre ensamma och inga andra brydde sig om Albert Camus grav.

Eftersom vi hade ganska gott om tid bestämde vi oss för att åka till Manosque för lunch. Uteserveringen vid den vackra stadsporten låg i lä så vi kunde sitta ute och njuta av solskenet.

En mycket trevlig liten ort, precis som de flesta i det här området. Efter lunch begav vi oss till Aix-en-Provence där vi bokat in oss på ett betydligt bättre hotell än det i Apt. Entrén är verkligen storslagen, hotellet ligger nämnligen i kapellet till ett f d Augustinerkloster.

Så här långt har Aix verkligen imponerat på mig. Maken har varit här förut även om det var över 50 år sedan.

Hemma igen!

Valborgsmässoaftonen 2024. Från det försommarvackra Ladbergen där syrenerna blommade till köerna på motorvägen som var både många och långa.

Via broarna kom vi hem till Huaröd just när mörkret föll.

Det blev en kortare tur än vi beräknat men nu känner vi oss mätta på upplevelser och vi har hittat det vi letade efter: det genuint franska.

Genom Luxemburg och Tyskland.

Dagen har varit ganska ointressant, vilket är bra när man bara skall förflytta sig mellan punkt A och B. I Luxemburg behövde vi dock köa i nästan en mil pga en trafikolycka. Efter en bra bit över en halvtimmes rullande i ett par km/h hade jag nästan kramp i vänstervaden och var glad när vi kunde köra på igen. Väl en bit upp i Tyskland ringde vi vårt vanliga hotell utanför Ladbergen för att beställa rum och då började det hända saker! Allt var upptaget för ovanlighetens skull (de har bara tre rum). Snabbt letade vi upp alternativ två, ett annat hotell i själva byn Ladbergen. Av någon underlig anledning hittade vi inte telefonnr dit och det gick inte att boka via några bokningssidor. På Google Maps stod det markera som ”Permanent stängt”. Men jag såg ju hotellet i torsdags kväll när vi passerade! Det stod fortfarande Gasthof på dörren och hotellskylten dit fanns fortfarande kvar. Varför skulle ett hotell som funnits sedan tiden före Westfaliska freden plötsligt lägga ner? Vi beslöt att åka dit på vinst och förlust, bara för att upptäcka att det blivit flyktingboende för människor från Ukraina. Samma sak gällde det andra hotellet i byn. I utkanten av motorvägen finns dock ett motell, snabbt iväg dit. Allt var helt automatiskt där, check-in via automat etc. Nej, tack, det orkar jag bara inte med. Istället ringde vi till ett femte ställe inte så långt ifrån.

Ägaren svara på telefon men var inte vid hotellet, som i och för sig var öppet men utan personal. Restaurangen var dessutom stängd precis som i princip alla andra it trakten eftersom det är måndag. Detta visste inte vi, av någon underlig anledning har vi tydligen aldrig passerat ”Münsterland” på en måndag under alla de 35 år vi rest förbi här minst en gång om året.

Han berättade dock att om vi ville bo på hotellet ändå så fanns det en nyckel gömd bakom huset, den kunde vi ta och så fixar han allt annat i morgon vid frukosten. Han tipsade dessutom om en grekisk restaurang i närheten som faktiskt har öppet så här på måndagskvällen. Allting slutade bra och nu skall vi mätta och belåtna snart gå och lägga oss. Allt blir inte alltid som man planerat!

På hemväg.

Den 28/4. Regnet öste ner hela natten men vi kunde sitta på balkongen på vårt Chambre d'hôtes i Fayence och äta frukost i alla fall.

Nu är var dock mätta på upplevelser och eftersom det var disigt och mer regn skulle komma så bestämde vi oss för att ta den säkra vägen hem, lämna bergen och köra motorvägen efter kusten istället.

Vi startade från Fayence i mulet väder men väl nere på motorvägen började solen skina och det var riktigt fint väder med +16 en bra stund.

Vid Brignoles började det mulna på, vid Aix-en Provence kom regnet och strax efter Orange satte det i på allvar.

Det blev sedan bara värre och värre upp mot Lyon, då hade förstås jag tagit över ratten och det finns en okänd naturlag som säger att om jag kör så öppnas himmelens portar. Det var inte bara vi som tyckte det var jobbigt, rastplatserna var fulla och det var svårt att få plats att parkera för att pausa.

Periodvis var det riktigt besvärligt och vi var verkligen tacksamma över att vi tagit beslutet att lämna Route Napoleon till en annan gång. Skulle trafikförhållandena vara så illa på den kurviga, smala och hårt trafikerade vägen så skulle det vara rent farligt, dessutom hade vi inte haft något nöje av resan och inte kunnat njuta av de vackra utsikterna. Med en viss möda och i lugn takt (trafiken flöt på i 80-90 km/h på motorvägen som högst) kom vi i alla fall till Macôn där regnet upphörde. Mot kvällen anlände vi till ett enkelt motorvägshotell utanför Dijon där vi skall sova några timmar.

Marknad i Carcès och sedan vidare till Fayence.

Dagens huvudgrej var marknaden i Carcès.

Jättetrevlig, autentisk marknad utan krimskras och turistprylar. Efter detta for vi runt i en del byar vi inte hunnit med tidigare, som t ex Correns och Callas. Båda trevliga. Till slut landade i I Fayence för natten.

Middagen åt vi på den trevliga restaurangen Le Provencale.

Nu vänder vi hemåt. Längre österut vill vi inte och vi känner att vi "hittat Frankrike" igen! Dessutom har mina luftrörsproblem inte blivit bättre. Jag behöver hem till doktorn!

Runt i byarna kring Cotignac

Nu hade det hunnit bli den 26/4 och vi vakande till en mulen dag. Regn väntades dessutom fram på dagen.

Under en god frukost på vårt utmärkta Chambre d’hôtes, träffade vi Yvonne, som jag haft kontakt med tidigare på Facebook, och tillsammans for vi runt i byarna vi är intresserade av. Vi började med att åka till Aups som är en jättefint liten stad.

Det regnade ganska mycket när vi gick runt men man såg ändå att den måste vara väldigt trevlig under andra omständigheter. Vi for genom Tourtour, men då hade det verkligen börjat ösa ner så där blev det ”amerikansk sightseeing”. Dimman låg dessutom så tät i dalen att man inte kunde se någonting alls av utsikten. Ett ställe att besöka igen! Vidare ner till Ampus, där det återigen blev en rundtur med bil. På vägen ner från Tourtour haglade det och regnet som föll var underskylt så vi var trots allt glada att vara nere på lägre höjder utan några olyckor.

I Flayosc, ytterligare en liten trevlig, mindre stad åt vi lunch och fortsatte sedan mot Villecroze som totalt överraskade mig.

Jag har sett orten på Google Maps, men hade inte uppfattat att där fanns en sådan vacker park med vattenfall och gamla grottbostäder. Jättekul! Efter detta for vi vidare till Salernes och La Muie som är ett badställe i floden La Bresque.

Värt att lägga på minnet, även om det inte riktgt var läge för bad idag. Resan avslutades med ett trevligt besök i Entrecasteaux, en söt by mer ett fantastiskt slott.

Genom Carcès åkte vi bil, men kunde konstatera att byn verkar trevlig och levande utan turisternas hjälp. Middag åt vi på den lilla restaurangen i Montfort-sur-Argens.

Från Aix till Cotignac

Vi vi åt frukost på en trevlig uteservering på Cours Mirabeau.

Sedan lämnade vi Aix och for upp i bergen mot den lilla byn Rian. I Saint-Martin-de-Pallières stoppade vi till på byns bistro en stund för ett glas vin (lemonad för chauffören). Inte konstigt det bor många svenskar där, byn är visserligen liten men den är jättesöt och vyerna är verkligen magnifika - man ser t o m de snötäckta alperna!

I Varanges stoppade vi till vid keramikbutiken men vi handlade ingenting. Vägen ledde oss så till Pontevès där vi har en bekant som hyr ut hus. Fantastiskt fin by, om än lite liten för permanentboende! Å andra sidan är det inte så långt till Barjols (ca 30 minuter till fots) och där finns allt. Överallt sitter byskyltarna upp och ned, vilket signalerar att ortsbefolkningen sympatiserar med böndernas protester.

Av nostalgiska skäl gav vi oss sedan iväg ner till Saint-Maiximin-la-Sainte-Baume. Det var under ett besök där som vi båda, på en gång, började falla för Frankrike, vilket ju inte var meningen, vi skulle ju flytta till ltalien! Hotellet vi bodde på då, med den trebenta pudeln, finns fortfarande kvar. Det gör naturligtvis inte pudeln, det här var trots allt 34 år sedan. I Monfort-sur-Argens checkade vi in på det trevliga, svenskägda Chambre d’hôtes vi bokat tidigare för två nätter och tog oss sedan till Cortignac där vi åt middag.

Det är åtminstone 30 år sedan vi var i Cotignac senast men den lilla staden är precis lika charmig fortfarande. Där skulle i verkligen kunna bo, speciellt som vi inte skulle vara kvar under högsäsong utan bara under höst-vinter-vår. Det är dock svårt med parkeringsplatser, även så här delvis ”off season”.

Mot Luberon och "Peter Mayle country"

Vi lämnade Uzès och fortsatte till Avignon, en stad vi besökt ett par gånger tidigare men då har det alltid varit så varmt att vi blivit ganska avogt inställda till staden. Idag var det istället så svinkallt och blåsigt att den återigen misslyckades med att göra något mer positivt intryck på oss. Vi kunde visserligen sitta utomhus, i solen och i lä och äta våra lunchmackor men sedan blev det en ganska kort tur till Påvepalatset.

Inte heller den här gången kände vi för att gå in i byggnaden.

Snabbt for vi istället iväg till Saint-Remy-de-Provence, där vi också varit ett antal gånger tidigare, men då har vi rest dit för att se Glanum, utgrävningsplatsen för den romerska staden. Nu var vi där för att prova/köpa olivolja på Moulin du Calanquet. Efter det besöket for vi vidare till L’Isle-sur-la-Sorgue, en otroligt charmig liten stad som den lilla grunda floden Sorgue rinner rätt igenom.

Stränderna är fulla av små restauranger och floden korsars överallt av små mer eller mindre vackra broar. Där stkulle vi också kunna bo, men tyvärr är priserna där skyhöga, precis som i Uzès. I Apt stannar vi för natten.